torsdag 4 juli 2019

En häktisk dag

Nu är det kväll här i Filippinerna och jag ska försöka summera dagen som gått. Flickan som jag skrev om tidigare som fick åka till sjukhus efter att fått stora bölder både på huvudet och halsen, mår idag mycket bättre. Hon fick pencillin och är på tillfriskning.

Dagen har varit häktisk. Jag fick åka tre gånger till Salag och Aetas i olika ärenden. Vår barnflicka Angelicas mamma fick vi skjutsa till kommunhuset för att hon skulle skriva på papper om sina barns skolgång. Angelica och hennes syster Endrika ska gå alternativ skola här i Supang. Då studerar de några timmar i veckan bara men kan ända få tillgång till examen. Efter besök på kommunhuset bar det i väg hem till oss, där vi bjöd Angelica och hennes mamma Maritess på mat.

Maritess tyckte det var fantastiskt att få komma hem till oss, och framför allt se på tv. Aetas-familjerna i Salag har ännu ingen elektricitet, men det är något som vi också jobbar för att de ska få, så de tillsammans kan köpa en liten tv.
Det är en sådan glädje att få göra det arbete vi gör och se positiv skillnad i människors liv som saknar nästan allt. Aetas är också ett väldigt trevligt folk, men som tyvärr ibland är diskriminerade i det Filippinska samhället. Det fick vi erfara när vi igår skjutsade två av våra vänner Majmaj och Vincent till ett sjukcenter i Buenavista. Majmaj hade slem i halsen och frågade snällt var hon kunde få spotta ut det.
- Spottar du ut, på golvet får du allt betala fick hon vresigt till svar. Sjuksystern behandlade dem med avsky.
Men det ska också sägas att många idag behandlar Aetas bra även om fördomar om dem är svåra att ta bort från vissa.

De fördomar som finns är att de flackar omkring och inte stannar kvar på en plats. De äter vilda djur som många av oss aldrig skulle äta. de är smutsiga och luktar illa. De är outbildade mm. De har mörk hudfärg. Därför försöker jag och min fru jobba med en del av dessa fördomar. Bl.a så har vi informerat dem om att de måste tvätta sig använda tvål. tvätta kläder mm. Idag är det en glädje att se hur de har hela och rena kläder på våra samlingar i kyrkan, men också som oftast även i deras bambuhus i Salag.

Nu har jag även börjat förstå språket Illongo mer och mer och försöker att själv kommunicera med dem utan min fru som tolk. Men till varandra talar de även ett stamspråk " Inati", men det är inget som jag tänker eller behöver lära mig. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar