Han ingick också i vårt hjälpprogram, där han fick matkasse varje månad som en gåva från missionen. De senaste året var han en trogen besökare på våra Gudstjänster i Banban. Han slutade även att dricka. Den 11 Maj i år fick jag döpa honom.
Men vi vet aldrig när vårt liv tar slut. Det kan gå väldigt fort som det gjorde för Tata Dan.
Ett olyckligt fall gjorde att han slog i huvudet och senare avled. Han blev bara 68 år.
Det är alltid så ledsamt och sorgligt varje gång man måste ta avsked av någon kär vän eller släkting men det hör ju till livet. Man föds och man dör. Därför är det så viktigt att man tror på Jesus och har gett sitt liv till honom. Då har man ett hopp om att återses i himlen efter döden.
Det var några tankar denna dag....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar